Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 25
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.231
akt!" "Fy fan, sådana korfvar i arméens uniform!
Nej, se bara på vår fanjunkare! Han, den ende
ordentlige knekten, skäms, min själ, ännu värre än vi öfver
uniformens nedsättande genom de der. Se bara på
hans hållning med fingrarne reglementariskt nedsträckta
längs åt passepoilen; stackars karl, jag är säker på att
han känner sig till mods, som om han blifvit utstruken
ur regementet!"
Med dylika och ännu mustigare anmärkningar
för-drefs den långa tid vi i den brännande solhettan fingo
stå och vänta på mönsterherrens ankomst. Ändtligen
kom han, guldbroderad och grann, åtföljd af direktören
och fängelsets civila tjenstemän i svarta kläder. En
bäfvan flög genom de "klagande" fångarnes hjertan, då
generaldirektörens fjäderbeprydda hatt syntes midt på gården
och dess högtuppsatte egare, sedan befälhafvaren uttalat
sitt välbekanta släpiga: "gif akt!" och bevakningen sträckt
på sig, upphof sin stämma och höll ett kort tal, som
innebar en nådig tillåtelse för oss att anföra berättigade
klagomål, "men med hotelse af straff", ifall klagomålen
saknade skäl. Härefter gick han, åtföljd af alla
tjenstemännen, in i fängelsets kyrka, der han uppe vid koret
tog plats vid ett bord, under det första hundradetalet
af oss marscherade in i kyrkan genom "stora dörren".
Generaldirektören gaf ett tecken, och fanjunkaren
uppropade: "nummer ett!" Denne, en gammal
strafffånge, linkade fram och anhöll att få söka nåd hos
Kongl. Maj:t. Mönsterherren granskade rullan,
mumlade halfhögt de anteckningar den innehöll rörande
"ettan", som på grund af dessa fick sin ansökan afslagen.
Upprop skedde nummer efter nummer, och det gick
raskt undan tills "trettionian" framträdde och klagade
på — benvällingen, och då detta klagomål var af ett
stort intresse för oss alla, afvaktade vi med spänd
uppmärksamhet hur det skulle upptagas af denne herre,
som "ej varit med att koka ihop röran." Han ansåg
dock vällingen för en "både sund och kraftig föda",
och "trettionian" kom tillbaka med nedslagen min. "Det
trodde vi," hviskades det, "mönsterherren känner
benvällingen par renommé, liksom smålänningen känner vår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
