- Project Runeberg -  Brott och straff eller lifvet i ett svenskt straffängelse /
232

(1872) [MARC] Author: Eva Wigström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 25

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

.232

Herre, ty gamle troilaren har ju under några veckors
tid dagligen slefvat en helportion af mjölröran i sig,
och fann sitt verk godt, så den bli vi ej qvitt." Sedan
fortgick det utan afbrott till n:o 73, mästerkocken,
som framskred med en viss värdighet och gjorde
ställningssteg framför mönsterbordet. "Jag vill bara fråga
herr ståthållaregeneralen om icke kockarne här, lika så
väl som på andra ställen, ha rättighet att sjelfva fa
behålla sina ben?"

"Hvad kan 73 mena ?" frågade den betitlade,
vändande sig till direktören, som upplyste, att de
fångar, hvilka voro anstälda i köket, under många år
fått tillvarataga och i staden försälja alla köttben, som
blefvo efter mattillagningen, och fördela
försäljningssumman emellan sig; men att han, direktören, vid sin
ankomst till fängelset förändrat detta bruk på så sätt,
att han förordnat, det försäljningsbeloppet för benen
hvarje månad skulle insättas i sparbanken, för att vid
årets slut fördelas lika emellan alla fångarne.
Generaldirektören kunde ej finna något skäl att klandra denna
åtgärd, och "sjuttiotrean" fick tillökning på näsan, men
ej på sina ben," skämtade vi.

Den, som dernäst klagade, var fängelsets värste
storätare, hvilken besvärade sig öfver läkaren, som
dröjt för länge med att tilldela honom trefjerdedels
matportion, då han var intagen å sjukhuset, och på
samma tid vägrat honom plåster till sitt sjuka ben, för
hvilket han endast ordinerat kalla omslag. "Om
doktorn än är så snäll hena/rbetare som gubben Domän, så
är det okristligt, att hvem som helst kan få träben om
han får hållas," sade fången med foglighet; men ilskan
lyste ur hans blickar vid tanken på sin långa
förknapp-ningstid. Doktorn förklarade sig småleende; han var
ej okunnig om sitt tillnamn: bendtbetaren, hvilket
fångarne gifvit honom för hans raskhet att amputera och
nyttja sina knifvar och öfriga instrumenter. Fångens
klagomål lemnades utan afseende.

En del af de anmälda klagomålen fullföljdes ej,
modet svek mången djerf sälle då han stod framfor
mönsterbordet och kände direktörens lugna blick hvila

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 03:27:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/avebrott/0236.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free