Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjätte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en vindpust skulle kunna blåsa ikull honom. Han var
en ung entusiastisk socialist i entusiasmens första
stadium och mogen för att bli martyr. Som talare och
ledare hade han deltagit i en mängd av de farliga
protestmöten, vilka avhöllos i England till förmån för
boerna och som hade skakat hela det sangviniska
England. Medan vi promenerade hade han berättat för
mig om åtskilliga tillfällen, vid vilka han belägrats
av en hotande folkhop i parker och på spårvagnar —
hur han hade bestigit talarestolar, när den ene efter
den andre av hans partikamrater rivits ned och
misshandlats av folkmassan, och hur en kyrka, till vilken
han och tre kamrater tagit sin tillflykt, stormats; mitt
i ett regn av kastvapen och skärvor från krossade
fönsterrutor hade de måst hålla stånd mot massan, tills en
avdelning poliser kom till deras hjälp. Han hade
berättat om strider i mörker på trappavsatser, gallerier
och balkonger, om krossade fönster, sammanstörtade
trappor, nedrivna stegar och krossade huvuden och
lemmar, och till sist hade han sett på mig och med
en från hjärtat kommande suck sagt: — Vad jag
avundas er, ni starka män. Jag är en sådan liten
stackare och duger inte till något, när det gäller att slåss.
När jag gick där med dessa båda, som blott räckte
mig till axeln, kom jag att tähka på min frodiga
väster och de kärnsunda män, som jag själv avundats
därute. Likväl kände jag, när jag såg på denne lille
stackare med ett lejons mod, att det var sådana män,
som, då tiden är mogen, bygga barrikader och visa
världen, att män ännu förstå att dö.
44
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
