Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjätte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Min andre följeslagare, en man på tjugoåtta år, som
skaffade sig en osäker existens i någon verkstadshåla,
inföll: — Jag är i alla fall en riktig karl. Annorlunda
än de andra på verkstaden; de ha också respekt för%
mig. Jag väger 70 kilo.
Jag skämdes nästan att berätta dem, att jag vägde
åttiofem, och nöjde mig att tyst mäta honom.
Stackars lilla förkrympta människobarn! Hans hud hade
en osund färg, kroppen var böjd och förvriden,
bröstet insjunket, skuldrorna ohjälpligt runda av långa
tiders arbete. Huvudet satt inte, där det skulle sitta,
utan lutade framåt. En riktig karl — han?
— Hur lång är du? frågade jag.
— Fem fot och två, svarade han stolt. Och de
andra på verkstaden ...
— Visa mig den där verkstaden, sade jag.
Han förklarade, att det inte skulle vara någon på
verkstaden just då, men jag ville likväl se den. Vi
gingo förbi Lemans Street, svängde till vänster in i
Spitalfields och kommo därpå in i Frying-Pan-gränden.
En skara barn kröp omkring på den slippriga
trottoaren, inte olika små grodor på bottnen av en uttorkad
damm.
I en smal gatudörr satt en kvinna med ett spätt barn
vid bröstet, ett bröst, som var så starkt blottat, att det
betog modervärdigheten all dess härlighet. Vi måste
skreva över henne för att komma in, och i den mörka,
smala gång, som bakom henne ledde till en trappa,
måste vi kryssa mellan ett vimmel av# små späda
stackare. Vi gingo uppför tre smala, mörka trappor, vilkas
45
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
