Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åttonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skulle’ni släpa er till ert hem för att få nya krafter,
och ända till döddagar skulle ni berätta om denna
upplevelse för skaror av beundrande vänner. Det skulle
bli en hel historia. Er korta åtta-timmars natt skulle
bli en hel odyssé och ni själv en riktig Homeros.
Helt annat var det med de hemlösa, som denna natt
följde mig till Poplars fattighärbärge. Och samma natt
befunno sig trettiofem tusen män och kvinnor i
London i samma belägenhet.
Jag avråder er från att tänka på detta strax innan
ni gå till sängs, ty äro ni så ömhjärtade, som ni borde
vara, kunde det ju hända, att ni finge svårt för att
somna. Gamla män på sextio, sjuttio, åttio år,
undernärda, utan krafter, gå dagen till mötes utan att ha fått
vila, stappla omkring för att finna några matbitar
under dagens lopp, tills den fuktiga natten åter sveper
sig om dem — och detta fem nätter och dagar i följd.
O — ni kära, goda människor, som ha det bra, hur
skulle ni väl kunna förstå detta?
Jag gick uppför Mile End Road mitt emellan kusken
och snickaren. Mile End Road är en bred huvudgata,
som går rakt igenom East Ends hjärta, och det gick
minst tio tusen människor utom oss på den. Jag
nämner detta för att man skall förstå det följande.
Medan vi travade iväg, blevo mina kamrater bittra
och förbannade landet; jag förbannade det också,
ungefär så som en amerikansk vagabond skulle förbanna,
om han hamnat i ett främmande och fientligt land. Det
lyckades mig att få dem att tro, att jag var sjöman,
och de antogo att jag gjort av med mina pengar på svir
59
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
