Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åttonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och blivit av med mina kläder, som det så ofta
händer med sjömän på landbacken, där de strandat för
en tid, medan de vänta på hyra. Detta förklarade
också min obekantskap med engelska förhållanden i
allmänhet och med fattighärbärgena i synnerhet.
Kusken kunde knappast följa oss. Han förklarade,
att det berodde på, att han inte fått något att äta på
hela dagen. Men snickaren — mager och utsvulten,
iförd en grå, lappad överrock, som sorgset fladdrade
för vinden — gick på med långa, outtröttliga steg och
påminde därvid om vargarna på prärien.
De gingo båda med blicken riktad på stenläggningen
och då och då bockade de sig ned och togo upp något.
Jag trodde, att det var cigarr- eller cigarrettstumpar
de samlade upp och tänkte inte strax på det. Men så
upptäckte jag, vad de hade för sig.
Från den smutsiga, nedspottade trottoaren samlade
de upp apelsinskal, äppelskal och vindruvstjälkar, som
de åto. De knäckte plommonkärnor mellan tänderna
för att få i sig innanmätet, och de sökte upp brödbitar,
som inte voro större än ärter och äpplekärnhus så
smutsiga, att man inte kunde se vad de voro av, och
allt stoppade de i munnen, tuggade och svalde det.
Detta hände mellan sex och sju på eftermiddagen den
20 augusti i Herrens år 1902 i hjärtat av den största,
rikaste och mäktigaste stat, som någonsin funnits ...
De två männen samspråkade. De voro inte dumma,
bara gamla. Med tarmarna fulla av rännstenssmuts
talade de om den blodiga revolutionen. De talade som
anarkister, fanatiker och vagabonder skulle talat. Och
60
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
