Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjortonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Nu blir det inte mera humle, kamrat, klagade
Bert.
Klockan var fem och störbärarna hade slutat för
att röja upp, då det inte skulle bli något arbete på
söndagen. I en hel timme måste vi sitta och vänta
på mätarna och vi skakade av kylan, som gjorde sig
märkbar så snart solen gått ned. Strax vid sidan av
oss sutto två kvinnor och ett halvt dussin barn, vilka
hade plockat aderton skäppor, varför man måste
erkänna, att de tio skäppor mätaren fann i vår låda voro
ett ganska respektabelt arbete, i synnerhet om man
betänker att barnen, som hjälpt kvinnorna, voro i åldern
nio till fjorton år.
Tio skäppor! Vi räknade ut, att det kunde bli åtta
och en halv pence åt två man att dela, två man, som
hade arbetat i tre och en halv timme. Alltså fyra
pence och en farthing åt var och en eller lite mer än
en penny i timmen! Vi skulle blott få utbetalt fem
pence av hela beloppet, men avräknaren saknade
växelpengar och gav oss sex pence. Föreställningar voro
förgäves. En historia om vår nödställda belägenhet
kunde inte röra honom. Han förklarade, att vi fått en
penny mer än vi skulle ha och gick sin väg.
Låt oss anta, att vi verkligen voro, vad vi gåvo oss
ut för att vara, fattiga, nedbrutna män, så skulle vår
ställning vara följande:
Natten närmade sig, vi hade ännu inte fått något
kvällsmål och inte heller någon middag, och allt vad
vi ägde var sex pence. Jag var tillräckligt hungrig för
att äta tre sexpenceportioner och detsamma var förhål-
135
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
