- Project Runeberg -  Sparsamhet och kris. Kan sparsamhet rädda proletariatet? /
13

(1934) [MARC] Author: Atterdag Wermelin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sparsamhet och kris.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

nog bleve rikt tillfälle för framtiden till utövande av
spartanska dygder.

Arbetslönernas järnlag verkar i kapitalsamlingens tjänst
emot kapitalspridningen. Om sparsamheten verkligen kunde
åstadkomma vad man väntar av den, så att man finge
bevittna uppkomsten av en massa småkapital hos alla de
sparsamma arbetare, som slöto sig i krets kring ett
kapitalcentrum, så skulle detta te sig som en tendens hos kapitalets
beståndsdelar att sträva utåt mot periferien. Men man har
aldrig upptäckt en tillstymmelse till en sådan tendens.
Tvärtom besitter kapitalet — likasom jorden —
attraktionsförmåga, i följd varav atomerna sträva att samla sig i en
kompakt massa kring medelpunkten medan lagret vid periferien
förtunnas. Det är detta, som gör det så ofantligt ”tunt” med
arbetarnas löner. Kapitalet suger ohjälpligt i sig all deras
förtjänst, till dess intet återstår mer än nätt och jämt vad
de måste ha att sticka i munnen.

Att tro på de gagneliga följderna av allmän sparsamhet
är att tro på kapitaldiffusionen och förneka
kapitalkoncentrationen, d. v. s. förneka alla erfarenhetens rön, alla av
vetenskapen konstaterade fakta.

Då man vill rädda den stora massan genom att ge den det
ofantligt filantropiska sparsamhetsrådet, så är det klart, att
man måste mena allmän sparsamhet. De lyckliga följderna
av partiell sparsamhet vill ingen förneka, men det måste
betonas, att följderna ock bliva partiella. Vid sådant
förhållande har man ej rätt att tala om sparsamhet som en dygd,
vilken för var och en som övar den har sin nödvändiga
belöning på samma sätt som ett sunt könsliv i därav
härflytande hälsa har sin nödvändiga belöning. På sin höjd har
man rätt att för den enskilde framhålla sparsamheten som en
egoistisk klokhetsåtgärd, varigenom han kan höja sig över sin
omgivning. Det kan icke förnekas, att sparsamhetens dygd
för detta betraktelsesätt förlorar en smula av sina kläders
vithet.

Det har funnits en tid, då sparsamheten var en dygd att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 03:28:37 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/awksrp/0014.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free