Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sparsamhet och kris.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sitter med 30,000 kr. i hand, vill han icke lägga ned dem i sitt
schatull och sedan dag för dag ta ut en tia att använda för
sin konsumtion, till dess allt är slut, utan han vill på ett eller
annat sätt placera kapitalet, så att det ger honom vissa procent
— utan att dock minskas till sitt belopp. Kapitalet vill
frambringa ett mervärde. Detta är kapitalets förvärdningsbehov.
När nu förvärdningsbehovet grasserar riktigt oroligt i
kapitalistens håg, går han omkring som en viss potentat, sökande,
vad han uppsluka må. Och så fort det på något håll öppnar
sig en ljusning, en utsikt ”etwas zu verdienen”, gör han ett
grepp i pungen och slungar ut sin guldkrok mitt framför
fisken mervärde. Nappar det då, varder det i kapitalistens
inre en stilla frid, varom blott den kan göra sig en
föreställning som själv erfarit densamma. Dock blir friden ej
långvarig, ty förvärdningsbehovet är kroniskt. Kapitalisten måste
därför åter ut på fiske. Om det däremot inträffar att inga
mervärdesfiskar simma i farvattnet, så blir kapitalistens guld
vackert liggande i fickan. Mervärdesfiskarna ha alldeles
samma natur som sillen på västkusten. De gå till under somliga
år i stora stim, så man kan ösa dem med skopor; andra år
åter uppträder blott en ensam stänkfisk här och där. När
de uppträda så där enstaka, då är det de ”dåliga tiderna”
inträda. Då är det alla människor klaga över, att det är
omöjligt att förtjäna något. I sådana tider krymper guldet ihop i
depåerna, och som guld är den enda smörja, som duger för
produktionens hjul, så avstannar produktionen. När kapitalet
kan förtjäna någonting, så strömmar det ut i rörelsen; när
utsikt till förtjänst ej finnes, drar det sig ihop. Och allt
efter som det strömmar ut eller drar sig ihop, kommer
produktionen i gång eller avstannar. Här se vi en annan sida av
krisen. Nyss framställdes, på vad sätt den förstör värden, gör
onyttigt det redan producerade; här ses, på vad sätt den
hindrar värden att uppkomma.
Det förefaller efter allt detta en smula kostsamt att hålla
sig med kriser.
Vad som här sagts om värdeförstörelse, gäller emellertid ej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
