Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sparsamhet och kris.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
blott om de stora periodiska stockningarna. Krisens såväl
negativa som positiva sida, bristande köpförmåga hos den
stora massan såväl som den därav betingade, jag vill ej säga
överproduktionen, utan onyttiga produktionen, finnas alltid i
det nuvarande samhället. Detta samhälle är sålunda till sin
natur ytterst slösaktigt, i det att det oupphörligt förstör
värden. Värdeförstörelsen pågår endast i mindre mån under den
tynande sjukdomen än under de häftiga anfallen, de egentliga
kriserna. Att förorda ett sådant samhälle anstår minst
sparsamhetsivraren, och det är det absurdaste i världen att, då
man uppmanar individerna till sparsamhet, likväl sträva att
upprätthålla ett samhällsskick, som nödvändigt måste
omintetgöra alla strävanden i dylik riktning, emedan det i och
för sig utgör det vanvettigaste tänkbara slöseri.
Från det socialistiska samhällsskicket äro kriser i följd av
dess natur med nödvändighet uteslutna. Då var och en
erhåller det fulla utbytet av sitt arbete, är det endast ett axiom,
att alla samhällsmedlemmars tillbytningsförmåga, tagen såsom
en enhet, är precis lika stor som massan av de genom deras
arbete åstadkomna produkter. Någonting motsvarande den
bristande köpförmågan eller den onyttiga produktionen kan
således här icke ifrågakomma. Båda måste täcka varandra.
Till sist ännu ett sant ord om det liberala samhället! Detta
samhälle hopar produkter i överflöd, men det sätter flertalet
av sina barn på förknappning, berövar dem förmågan att
tillägna sig det producerade. Förnödenheterna få hellre ruttna
ned i värdeförstörelsens dy, än de få mätta skrikande hunger.
I detta samhälle kan den rike mannens begär efter sina fyrtio
procent sätta produktionen i gång men miljonernas rop på
bröd kan det icke. Detta samhälle, för vilket sålunda procenten
är den enda drivfjädern i allt dess görande och låtande, detta
samhälle har intet modershjärta för sina barn. Det har blott
ett kallt, skrumpet procentarhjärta.
Och därför blir det samhället ej långlivat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
