Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Älfkungens bal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hon måste ha en slöja! Hon måste med på balen!
Men alla grannälfvorna skakade på sina hufvuden.
— Hur står det till med dig? sade de. Tycker du, man
skulle sitta hemma, när man är bjuden på en så fin bal!
Nej, då! Hvarenda en skulle förstås med och försöka vinna
nåd inför älfkungens ögon.
Då gick hon och väckte upp spindlarna, som sutto
inkrupna i buskar och snår.
— Käraste goda fruar, sade hon, väfven mig en slöja till
i natt, så ska jag ge er diamanterna i mitt skrin och pärlorna i
min krona.
Men spindlarna ruskade bara på sig.
— Dumheter! sade de. Tror du vi kunna trolla!
Och så kröpo de ändå längre in i sina vrår för att få
sofva i fred.
Då gick hon in i kumlet och kammade ut sitt långa, ljusa
hår, som räckte henne till fotterna. Vackrare hår hade ingen
liten älfva. Och hon svepte det omkring sig som en sky,
satte silfverkronan på hjässan och trädde skyggt fram för sin mor.
Kunde hon inte dansa i bara sitt hår? frågade hon. Det
var ju skirt och luftigt som en slöja. Och tårarna stodo henne
i ögonen, ty detta var hennes sista hopp.
Men då brusto alla älfvorna ut i skratt.
När hade man väl hört talas om, att en älfva gick på bal
utan slöja? Det vore ju rent af oanständigt. Lika gärna kunde
hon gå utan klädning med.
Och så sväfvade alla älfvorna ut ur kumlet. Den stackars
kvarlämnade lilla älfflickan stod i dörren och såg på, hur de
dansade nedåt dalsänkan tillsammans med grannälfvorna.
Slöjorna böljade öfver gräset, och silfverkronorna blänkte i
månskenet. Det tog sig riktigt präktigt ut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
