Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De bästa uapnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Hvad har du här att göra, din bof! sade han och tog
honom i armen.
— Jag är ingen bof, sade Harald — och det är bättre,
att jag tar er under armen än Ni mig, så följs vi åt.
Därmed lyfte han upp honom och bar honom som barnen
bära en skolbok, och så tågade han hem till sina föräldrar
med den dinglande karlen under armen och folkhopen efter sig
på tillbörligt afstånd.
Pappa och mamma och lilla syster och jungfrun och drängen
stodo redan i dörren.
— Kommer Ni ihåg en pojke, som hette Harald? frågade
han.
— Jo då, det gjorde de allesammans. — Men han gick
bort en dag för att skrämma folk med sina soldatkläder, och
sedan kom han aldrig igen.
— Jo, det gjorde han visst det, sade Harald, släppte
polisen i gatan, tog af sig mössan och öppnade famnen för sin
gamla mamma.
Och då kände både hon och alla andra igen honom.
Hvar-enda karl tog af sig hatten, och alla fruntimmer nego, ty de
hade mycket mera respekt för honom nu, där han stod i sin
knutiga pansarskjorta än när han ståtade i soldatkläderna.
Och pappa och mamma och lilla syster bara klappade
honom och vände på honom, så att alla kunde få se honom,
så stolta voro de öfver honom, fastän han hvarken hade kask
eller harnesk utan bara sina egna kläder, som han själf gjort,
och inga andra vapen än sina egna järnmängda näfvar.
Men de hette också duga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
