Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Juvelåkern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Juvelåkern.
Det var en gång en bondpojke, som hette Inge, och han
var så fattig en människa gärna kan vara, för han ägde
ingenting mer i världen än en stenåker, där stenarna
lågo så tätt, att knappast ett grässtrå fick rum att sticka upp
emellan dem. Något mer hade han inte fått i arf efter far sin,
ty bröderna hans, som voro äldre och starkare, hade tagit allt
det andra.
För att inte svälta ihjäl fick han därför ta tjänst som dräng
hos en af bönderna nere i byn, och där hade han det hvarken
väl eller illa. Men bondens dotter, som hette Maja Lena, var
så trind och vacker och stoppade sådan rar fläskkorf, att Inge
kom under fund med, att han tycke om henne, och en dag klef
han in i stugan till bonden och bad att han skulle få henne till
hustru.
Men bonden frågade, om han »blett tokuger». Hvad skulle
de äta, och hvar skulle de bo? Nej, när han kunde så säd på
sin åker och hade byggt sig en gård som en inte skämdes att
köra upp till, kunde han komma igen och höra sig för en
gång till.
Inge tittade i marken, slog sig med mössan på benen och
gick. Men när kvällen kom, begaf han sig bort till sin åker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 03:28:41 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/awlls/0063.html
