Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Juvelåkern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Hm . .. sade en gammal jättenåd och plirade igenom ett
stycke bergkristall i stället för pincenez; jag tycker nästan jag
ser, att den är gredelin.
Och de bägge jätteprinsessorna kommo framhoppande för
att se, de med.
— Ja visst är den gredelin! skreko de. Och så den
blänker sedan! Man kan ju rakt bli blind af att se på den.
De måste hålla händerna för ögonen för att akta dem.
Och sedan de sett på stenen, ville alla andra också se på den.
Och jätteflickan, som rådde om den, blef så firad och fjäsad, att
hon innan middagens slut var förlofvad med en ung jättekavaljer,
som ägde två stora berg och fem kullar.
Men nästa kväll gick Inge åter till sin sten åker och hackade
och bände, allt under det han grundade på om han inte skulle
få hjälp den natten också.
Det dröjde heller inte länge, förrän han fick se grötfatsögon
blänka mellan enbuskarna, och nu upptäckte han inte mindre än
två jätteflickor, som lågo framstupa i skogsbacken och bligade
på honom. Det var de bägge jätteprinsessorna, som inte kunnat
få ametiståkern ur tankarna utan måste dit och se på den.
— God kväll, ropade de, så fort de märkte, att han sett
dem. Vill du ha hjälp med plockningen?
— Hå, det kan nu vara detsamma, tyckte Inge, som inte
ville visa sig angelägen.
— Vi ska göra’t för nästan ingenting. Bara två stenar hvar,
för vi ska ha dem till örhängen.
Inge kliade sig i hufvudet.
— Nåja, sade han, visst är det mycket för mycket, men
det får väl gå för den här gången, då.
Bums rusade de bägge jätteprinsessorna upp, bredde ut
sina kjolar, plockade dem fulla med sten och stjälpte ur dem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
