- Project Runeberg -  Länge, länge, sedan . . . Sagor /
63

(1903) [MARC] Author: Anna Wahlenberg With: John Bauer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gossen och Näcken

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— Sitt stilla, sade Näcken, nu kommer det roligaste. Och
så berättade han om hur hafstrollet klädd i sin vida, veckade
kappa listade sig in i slottssalen, kröp utefter väggen och gömde
sig bakom prinsessans stol.

Åter ljöd moderns röst öfver isen. — Har du redan lagt dig
att sofva? Sofver du godt? Säg, sofver du godt, lille Johan?

Johan vred ännu en gång på hufvudet. Det var som om
någon ville honom något. Han drog upp ena benet på isen.
Men sagan måste han höra.

— Såg inte prinsessan det otäcka trollet? frågade han.

— Nej. Men plötsligt stack det fram sitt hiskliga hufvud
och sa: ’Vill du dansa?’ Och prinsessan skrek till och blef så
rädd att hon höll på att falla af stolen. Hon höll handen för
ögonen och kunde hvarken svara eller springa sin väg. ’Vill du
dansa’, sa trollet igen, annars tar jag fram det jag har under kappan’.

Men modern på stranden vred händerna och suckade.

— Lille Johan! Lille Johan! Inte kan du sofva godt. Du
fick ju ingen kyss till godnatt.

Då ryckte Johan till och drog äfven det andra benet upp
på isen. En förfärlig oro kom öfver honom. Han kände sig
alldeles som en kväll, då han varit stygg och hans mor gått
ifrån hans bädd utan att kyssa honom. Han hade somnat, men
under sömnen hade han haft så ondt, så ondt djupt inne i bröstet.
Och samma onda stack honom nu.

— Jag får lof att gå, sade han, fastän han visste inte hvart.

— Vänta, sade Näcken och såg ängsligt bort mot
kyrktornet. Klockan skulle strax slå hel timme, och då hade gossen
andats nog med jordeluft, så att han kunde föra honom med
sig ned till sjöbottnen igen. — Vänta, vill du inte veta hvad
hafstrollet hade under kappan?

— Jo, svarade Johan och reste sig till hälften, hvad hade han?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 03:28:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/awlls/0081.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free