- Project Runeberg -  Länge, länge, sedan . . . Sagor /
70

(1903) [MARC] Author: Anna Wahlenberg With: John Bauer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den förtrollade hatte

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Det föll honom inte en gång in att försöka ta af sig hatten.
Han bara puffade till den, och så bar det af igen.

En minut stod han, och en minut flög han. Det gick i
tur och ordning. Hade ingenting kommit emellan, så hade
han nog flugit till världens ända. Men bäst som han kom
farandes, så slog han rakt ner framför en gammal gumma, som
stod utanför sin stuguknut och hängde tvätt. Hon höll på att
ramla baklänges af förfäran, för hon trodde han var en stor
fågel, men när hon fick se, att det bara var en pojke, kryade
hon till sig.

— Hjälp, hjälp! — skrek Nils och höll sig fast i staketet
för att slippa flyga igen. — Jag tror jag har något trolleri i
hatten.

— Nå, så tag af den då — sade gumman. — Den har
väl inte vuxit fast heller?

Den välsignade, gamla, rara tvättgumman! Tänk hon kände
till den förlösande trollformen hon. Och genast kom Nils att
tänka på, att man kunde taga af hatten. Han lyfte på den.
Vips flögo alla bina ut, och han själf gick glad och förnöjd
hem till sina föräldrar.

Men trollhatten, den ville han aldrig ha på sitt hufvud
mer. Så fort han kom hem, bad han sin mamma att få en ny
hatt. Och eftersom inte heller hon tyckte om den där farliga
hufvudbonaden, hvilken så när hade flugit till världens ända
med hennes gosse, så fick han sin bön uppfylld. Redan dagen
därpå stod han i hattbutiken igen och valde bland hattarna.
Men då tog han en med bruna band, ty för de blå hyste han
misstroende. Och den gången hade han verkligen tur, ty den
nya hatten visade aldrig några anlag för att vilja växa fast.

Det hände aldrig, att han hvarken åt eller tvättade sig
eller sof eller flög med den hatten.

*


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 03:28:41 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/awlls/0088.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free