- Project Runeberg -  Länge, länge, sedan . . . Sagor /
107

(1903) [MARC] Author: Anna Wahlenberg With: John Bauer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Guldhönan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Utån betänkande drog han af henne ordensbandet,
halsbandet och juvelringarna på benen, så att hon blef alldeles lik
en vanlig höna. Och innan hon visste, hvad det skulle bli af,
öppnade han dörren till hönsgården och stoppade in henne bland
de andra hönsen. Nu kunde ingen skilja henne från dem,
tänkte han, och på det viset skulle hon få lefva. Och nöjd
med sitt påhitt lade Måns benen på ryggen och sprang för att
slippa höra hönan kackla efter honom.

En stund därefter var emellertid hela slottet på benen.
Hof-herrarna, hofdamerna och själfva kungen med hade väckts af
ett förfärligt oväsen utanför fönsterna, och allesammans kommo
de springande för att taga reda på, hvad det var, hvilket heller
inte föll sig svårt, ty nu hörde de, att oväsendet bara var
hönskackel. Och så samlades de allihop utanför hönsgården.

Midt på sophögen därinne gick en ensam höna och
spankulerade, under det alla de andra hönsen vettskrämda trängdes
rundt staketet. Och så fort en af dem tog mod till sig och
närmade sig sopbacken, flög den ensamma hönan på henne, och
det blef ett kackel på hela sällskapet, som om höken hade
kommit. Till och med tuppen i all sin värdighet kunde
ingenting uträtta. Han lyckades bara få fjädrarna afrifna och kammen
klufven, så att han såg riktigt maläten ut.

Men plötsligt fick den morska hönan syn på kungen, och
vips flaxade hon till honom.

— Jag vill vara med folk och inte med fä. Jag vill vara
med folk och inte med fä, skrek hon.

Kungen förstod henne likväl inte, och hvarken han eller
någon annan såg att det var guldhönan nu, när hon inte hade
sina smycken på sig. De bara schasade åt henne.

— Hon är visst galen, sade de.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 03:28:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/awlls/0125.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free