Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ungdomssynd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sig som oftast ett extra nöje genom att kifvas
och slåss om kappor, ytterrockar, bottiner o. s. v.
Det var en stor villervalla i salen och förstugan,
hvarvid det ofta hette från någon af flickorna:
»Gustaf, hjelp mig!» ty Gustaf uppträdde alltid
som riddare. Dessa tillfällen voro de enda, då
han fick användning för de manér, hvilka han
lärt sig ur sina romaner, emedan artigheten eljes
icke var mycket senterad i detta sällskap.
Trots sin säregna .själsutveckling, hvilken
gjorde det omöjligt för honom att förstå sina
jemnåriga, fann Gustaf emellertid ett större
behag i dessa bjudningar än han ville tillstå. Då
tant Maria, någon gång sedan salen var utrymd
af de främmande, frågade, om han haft roligt,
svarade han gerna: »åsch, inte särdeles» men
om hon fortsatte: »kanske skall jag aldrig bjuda
hit några barn mer?» — blef svaret: »jo, det
kan ju tant göra» — och så ett envist: »om
tant vill».
En gång, då Gustaf var tretton år, lekte
man »skära hafre». Han hade redan någon tid
på sitt brådmogna vis gått och varit »kär» i
den vackra, elfvaåriga Alma Dal.
»Skära hafre» var en lek, som Gustaf
fruktade värre än döden, emedan det en gång händt
i den, att han blifvit utan make, och när då
allesammans pekat finger åt honom och sjungit:
»Gustaf ville gifta sig, och ingen ville ha’ an» —
hade han känt sig nästan tillintetgjord af
förlägenhet. Det hade icke hjelpt att han reflekterat
öfver, att de gjorde så med hvar och en, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
