Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ungdomssynd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
blef utan make; hans ögonlock hade blifvit allt
mera röda och svällande, det hade knipit mot
hans vilja i ögonvrårna och ryckt i kinderna,
under det han stod der som föremål för det
allmänna begabberiet. Och plötsligt hade han
i full gråt rusat ut ur salen.
Han ville icke för allt i verlden genomgå
en sådan stund till men vågade dock aldrig
protestera, när »skära hafre» föreslogs af fruktan
för att man skulle gissa hans tankar och kanske
förena sig för att laga så att han blef ensam.
Ringen gick i lugn takt efter melodien. »Skära,
skära hafre» sjöngo de klara sopranerna. Gustaf
såg Alma midtöfver i kedjan och urskilde tydligt
hennes röst från de öfriga.
»Jag såg’n i går afton» —
Hans spänning ökades, ögonblicket var snart
inne. Att ta Alma vågade han icke tänka på.
»Uti det klara månesken
När hvar tar sin, så tar jag min» —
I detsamma ringen upplöstes, skyndade han
fram för att ta den närmaste af flickorna, men
hon slant undan honom. Nästa ögonblick
omfattades han bakifrån och igenkände, då han
såg ned på sitt bröst, der tvenne armar lagt
sig i kors, på tyget i ärmarne, att det var —
Alma!
Genom denna uppmuntran blef han så djerf,
att han för det öfriga af qvällen lade bort all
förställning. Och så ofta derefter »hvar tog sin»,
skyndade sig Gustaf att få fatt i Alma. De
öfriga lade snart märke till upprepandet och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
