Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ungdomssynd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
\
»Ensam i skogen sjöng
Den vackra Rose Marie»––––-
Gustaf tyckte att hon icke kunnat välja en
sång, mer egnad att fylla honom med längtan —
att slita hjertat ur bröstet på honom.
»Derför att Rose Marie
Bär sjutton vårars drag»–––-
Hon spelade flere melodier, än lätta och glada,
än vemodiga. Gustaf kände endast få af dem.
Han var föga musikalisk, men nu skulle han
kunnat ligga en hel dag och höra henne. Sist
sjöng hon:
»Jag sjunger som en sparf i linden»
Gustaf höll händerna för ansigtet. En varm
våg steg och svälde inom honom. Den brände
under ögonlocken, silade sig fram mellan
ögonhåren. Han var färdig att snyfta.
Sångerskan hade slutat, men Gustaf satt
qvar i samma ställning. Han hörde henne
fälla igen pianolocket. Strax derpå frågade hon :
skall jag tända lampan? — En rullgardin fäldes
ner. Det var så tyst rundt omkring, att hans
öra utan svårighet kunde följa alla hennes små
husliga bestyr, höra henne gå öfver golfvet,
kängernas gnirkning, ljudet af hennes kläder vid
de mjuka, elastiska rörelserna. Ack, i allt detta
talade det qvinnliga till honom, det enda i lifvet,
som han satte värde på, och som han aldrig
skulle ega! Han blickade ut i sitt tomma rum,
der ingen vänlig fé var beställsam.
Ack, I qvinnor!
Han skulle ha gifvit sitt lif för tio minuter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
