Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ungdomssynd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tillbragta på andra sidan väggen. Blef icke
lampskenet mildare derinne, blef icke skuggan i vrårna
varmare, mjukare, djupare, blott derför att den
sextonåriga fans der, gick fram och åter, spridde
sitt lif, sin värme, sin skönhet öfver hvarje
föremål? — Han kunde gerna tända lampan och
fälla ner rullgardinerna. Här skulle skenet bli
kallt och ödsligt. Här skulle det lysa på idel
tomhet, på ett armod, i hvars midt en fläckad,
pestsmittad usling vred sig af smärta.
En usling, som sökt sin tillfredsställelse i
sällskap med qvinnor, hvilka uppgifvit ända till
den sista resten af sin qvinnlighet. Hvilken
ersättning för de verkliga qvinnorna! Hvilken
ersättning! — Allt det behof af ömhet, af smek,
som tillhör det innersta i vår natur, kom upp i
honom. Det steg och arbetade, det blef honom
öfvermäktigt. Han var åter färdig att gråta––––
Han tänkte på Alma. Hur skulle det vara,
om hon nu vore hos honom? — Och han finge
hviska med munnen tätt intill hennes öra — nej
icke denna orena mun — men ändå! Om han
finge hviska: lägg din hand på mina sår, bota
mig — läk mig!–––––
Han kastade hufvudgärden på golfvet och
lade sig ner med hufvudet lägre än den öfriga
kroppen. Det var honom ett behof att få spänna
ut bröstet. Så låg han der och tänkte:
— Om mitt bröst vore jordens bröst, och
himlen skänkte mig ett ymnigt fallande vårregn,
öppnade sitt solöga och skänkte mig värme, läte
milliarder friska skott spira upp ur mig! — Det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
