Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ungdomssynd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ännu som en dunkel, grå ballong tycktes svafva
långt bort i mörkret. Det enda som störde
tystnaden var salsklockans enformiga knäppande.
Gustaf satt i en af de mjuka emmorna vid
divansbordet. Han lutade hufvudet i handen och
tänkte på Alma, på att han aldrig skulle sitta
en afton som nu med denna älskade varelse i
sitt knä, hennes armar kring sin hals; aldrig
höra hennes röst hviska kärlekens tjusande språk
i sitt öra.
— O så ohjelpligt förkastad!–––—
Tick tack — vidtog salsklockan genast efter
den plötsliga suckan som ett ögonblick fylt
rummet. Gustaf hade ånyo sjunkit i hop i stolen.
Plötsligt hörde han någon ta i nyckeln till
salsdörren. Han gick ut, såg en mörk gestalt
nederst i salen och hörde en osäker stämma:
— Är inte tant hemma?
— Alma! — Han skyndade fram, men hon
drog sig skyggt tillbaka mot dörren.
— Hon kommer genast hem. Sitt och vänta
en stund! — bad han.
— Nej, jag skulle genast gå. Det var blott
ett litet ärende, men det kan vara till i morgon.
Hon ville dra sin hand tillbaka, men Gustaf
höll den qvar. ’
— Du gör ett barmhertighetsverk — sade
han — om du sitter och pratar en stund med
mig.
Hon tvekade ännu och han fortfor:
— Du tror väl, att jag skall börja tala till
dig på samma sätt som sist? — Var lugn] —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
