Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ungdomssynd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jag vet nu, att det ingenting tjenar till. Icke
ett ord om det der skall du få höra.
— Jag kan sitta en stund i kappan — sade
hon en smula lättad.
— Nej, lät mig hjelpa dig! — Och han
började knäppa upp knapparne vid halsen. Hon
lät det ske, som han ville. Och der stod han
bakom henne och såg i månskenet med bedårade
blickar, hur hennes armar och skuldror i det tunna
klädningstyget blottades ur kappans tjockare
omhölje. Han ledde henne vid handen in i förmaket
och drog undan en af emmorna, så att hon fick
slå sig ned i soffan. Sjelf satte han sig bredvid.
— Hvad skola vi tala om? — frågade han
om en stund.
— Berätta någonting roligt frän Upsala!
— Alma!
Han sträfvade förgäfves att urskilja hennes
ansigte. Hånade hon honoin? — Han behöfde
en god minut för att samla sig och inse,
huru-ledes det var det naturligaste i verlden, att hon
skulle fråga honom om Upsala.
Det var en märkbar förändring i rösten, då
han åter talade:
— Fråga mig aldrig, hör du det, aldrig om
något, som står i samband med den sista
terminen!
— Hvarför skall du tala så der, Gustaf?
Denna ton af smärtsam förebråelse ökade
hans förtviflan. Nu visste han det: ack, han var
älskad af denna flicka! Och här satt han henne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
