Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Axel och Anna eller korrespondens mellan tvenne våningar. En liten roman i biljetter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Anna till Axel.
Jag skrattar visst icke, bästa Axel.
Axel till Anna.
Ett litet hönshus, ville jag säga, är äfven på stället, och
dess trefliga inbyggare skola göra oss både nytta och nöje. Hvad inredningen angår, så, bort från mig, du luxus och fördömda öfverflöd, som gjort mitt fädernesland fattigt! Far hän, falska begrepp om hvad som passar, som är hederligt, om hvad som är anständigt; föraktliga fördomar, som alla blott upprepen: man skall göra som andra, faren hädan! Till er vänder jag mig, enkla seder, forntidens ära,
måttlighet och tarflighet, förfädrens lära, varen välkomna och härsken i mitt stilla hem. En soffa af trä synes mjuk,
då man där sitter vid den älskades sida, och en skål mjölk,
en enda enkel rätt, framsatt af din hand på ett bord, vid
hvilket en vän, en vän som vet värdera hvad redliga hjärtan bjuda, ej skall vägra att taga sin plats... o hvilken måltid! Konungar, kejsare, bjuden mig in i edra gyllne salar! Stolt och föraktande skall Annas lycklige make svara
nej! O, min ljufva Anna, i detta lilla jordiska paradis, huru fort, huru sällt måste ej våra dagar framflyta! Hand i hand genom lifvet vi vandra, och vid lifvets slut, så ljuft i hvarandras armar vi dö I Men förlåt, jag vill ej uppröra dig, gråt ej min Anna!
Anna till Axel.
Jag gråter visst icke, bästa Axel!
Axel till Anna.
Våra kläder böra vara enkla, som vår föda och hela vårt lif. Hvitklädd måste du alltid vara; du är då så lik en ängel. Trädgården sköter jag själf, gräfver, rensar, planterar och vattnar, med din tillhjälp, de dagar, som jag
ej i staden sköter min syssla. Inomhus ordnar och regerar oinskränkt min alltid flitiga, alltid omtänksamma lilla
husfru. Då jag återkommer ifrån mitt utarbete eller ifrån
staden, skall din harpa och din röst flytta mig i himmelen, eller förtära vi tillsammans en enkel måltid, som var aptit och vår glädtighet kryddar. Om aftnarne, då stora världen under gäspningar söker nöjet, där det aldrig funnits, på supéer, där moralisk svältkur hålles, eller på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
