Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den ensamma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hoppande våg tittade upp med en liten klart tindrande diamant i toppen. Öfver våra hufvuden sväfvade ett ljust
moln, hvarutur millioner stjärnor framstrålade. På en gång
sade Alfred: »se där grafven!» och jag såg framför oss något mörkt, formlöst, hemskt, mot hvilket vi hastigt fördes. Jag kände likväl ingen fruktan. Då rörde något likt fläkten af en vinge vid våra ögonlock, och vi somnade. Men vår sömn hade sköna drömmar, och vi upphörde ej att se
hvarann. Så tycktes mig att en sakta kyss trycktes på våra läppar, en kyss lik den, med hvilken en mor väcker sitt slumrande barn, och vi vaknade. En strålande morgonrodnad omgaf oss. Vi höllo hvarann vid handen, och sväfvade högre och högre upp uti en luft af rosendoft. Jag kände min varelse lätt och eterisk. Hvarje gnista af tyngd, af nedslagenhet, af ohehag var borta, och jag kände att det var för alltid. Uti en kristallklar sjö, som låg stilla under oss, speglade våra gestalter, och jag fann mig så skön, att det förtjuste mig. Nu först, tänkte jag, är jag
honom värdig! Midt uti den hänryckande känslan af en ren och stigande förtjusning smög hastigt genom min själ den tanken: tänk om allt detta blott vore en dröm! Och jag vaknade ej mer i drömmen, men i verkligheten. Ack, visst var allt detta blott en dröm. Jag fick på en gång höra brandvaktens rop: klockan är ett slagen! och grefvinnans ringklocka, som kallade mig. Grefvinnan tyckte sig höra en råtta i sängkammaren, och ville tilldela mig rollen af en katt, hvilken jag högst oskickligt uppfyllde.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
