- Project Runeberg -  Axel och Anna /
119

(1911) [MARC] Author: Fredrika Bremer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den ensamma

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

O kärleksminnen! — minnen på en gång så bittra och så ljufva! I återkommen som om lugna aftonen vindfläkten, hvilken ånyo upprör slumrande vågor; som vårblommor på en graf — fastän allt mattare och mattare, allt blekare och blekare.

Så flyr ett doft, som kom från rosengårdar,
Och blott sekunders vällust till oss bar,
Så dör en ton, en sång om bättre dar
I öde rymd, så omkring stumma värdar
Ännu en suck till sista afsked far.

Så bleknar purpurn på de alper höga,
Då solen sänks i hafvets vågor ner,
Ett sjukligt sken ännu på snötopp ler,
Det slocknar ut — och snart där skådarns öga
En bild af kalla, bleka döden ser.


*



Då man Öfvergifvit allt hopp, alla anspråk på sällhet, kanske kommer man den närmare.

*



Du som länge med svag och förmäten hand styrt din julle på lifvets ocean, och ej förmått hinna den hamn, som var målet för dina önskningar, lämna med fullt förtroende ditt öde i en högre styresmans vård. Han skall kanske ej föra dig dit du ville; men han skall oförmodadt låta dig landa vid behagliga öar, däx du kan uppfriska dina krafter, eller vid en kust, den din blick ej upptäckt eller anat förr, och där du skall finna en sällhet och en trygghet, som du ej mer väntat.

*



Se väl på hvar dag Gud skänker, om den icke hämtar något godt.

*



Själens öga har sin starr så väl som kroppens öga sin; då vår vilja tillåter operationen, låter en barmhärtig hand hinnan affalla, och vår syn klarnar och alla de i töcken höljda föremålen omkring oss ljusna för våra nyfödda blickar.

*


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 03:28:52 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/axelanna/0123.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free