Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Miniatyrer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Tjust af deras sköna kväden
Öppnar sippan ögon blå,
Applåderande i träden
Unga löfven sammanslå.
Myggsvärm högt i luften hurrar,
I den danssaln är så ljust!
Om sin njutning biet surrar,
Af sin blommas sötma tjust.
Allt som andas våren njuter,
Människan med nyfödt hopp
Sig till himlens löften sluter,
Ser mot klara höjden opp.
Ty den korta vår på jorden,
Detta lifvets klara ny,
Är oss profetia vorden
Om en evig ofvan sky.
Efter lifvets vinterdagar
Upp till denna vårnejd klar,
Enligt evigt milda lagar,
Himmelska flyttfågeln far.
Med förvirring, hemsk och stor,
Emma skyndar till sin bror:
»Himmel, hjälp! hvad har jag gjort!
Edvard! broder! skynda fort...
Gå till Arvid, gå... ack gå!...
Hindra... rädda... skynda då!» ...
— »Hindra, rädda... säg då hvad?»
»Ack gå genast»,... Emma bad,
»Rädda Arvid... trösta mig,
Han helt visst gör af med sig!»
— »Hvarför — säg — jag vet ju ej!»
»Ack då... jag gaf honom nej!
Han såg så förtviflad ut,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
