Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Miniatyrer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dig därefter. Underkasta dig och spjärna ej mot udden.
Underkasta dig att bära de personers obevågenhet eller
likgiltighet, som du värderar, beundrar och älskar, liksom
du underkastar dig att molnen skymma den himmel, som
du gärna vill se klar. Den osynliga vind, som styr molnen
på himmelen och känslorna i människornas hjärtan, rör sig
efter högre makters vilja. Undergif dig.
Din kärlek, dina uppoffringar, din dygd, ditt tålamod
skola ofta ej kunna vinna det hjärta, hvars ägande du öfver
allt annat skattar. Och en person, mera vacker, mera kvick,
mera behaglig än du, skall inom få stunder och utan möda
vinna den kärlek, för hvilkens förvärfvande du gärna hade
gifvit ditt lif. O, huru många bittra känslor skola ej då
stundligen bestorma ditt hjärta, om du ej söker att bevara
det. Denna blick, som icke söker din, som undviker den —
denna älskade röst, som blir först ljuf då den talar till en
annan — denna uppmärksamhet, detta leende, som endast
skänkes åt denna andra mindre värdige, men lyckligare —
dessa steg, hvilkas ljud du så väl känner och som icke
nalkas dig — o, hvilka dolkstygn!
Du som älskar, du som lider, hör mig! Om inga
pliktens band fästa dig vid föremålet för din beundran, din
kärlek, din obesvarade tillgifvenhet — aflägsna dig — om
du det kan; låt en ädel stolthet resa sig i ditt bröst och
bevara dig från förödmjukelsen att beklagas — och
föraktas. Känn ditt värde — du är människa, Guds barn och
en gång änglars like — hvarföre skulle du utsätta dig för
bröders föraktfulla medlidande? Slit dig lös från kära,
fastän plågsamma villor. Haf mod att ett ögonblick lida mer
för att sedan lisas. Gör dig fri innan fruktlösa
förhoppningar ha förbittrat ditt sinne, innan du förnedrat dig i
egen känsla. Försaka och haf frid.
Och du, som pliktens lagar binda vid otacksamma
älsklingar! »Om dina fötter äro fästade vid den brinnande
jord du bebor» — om du måste älska och lida . . . o, haf
ännu ett högre, ett skönare mod, och du skall närma dig
gudomligheten.
Dig egnar det att älska utan återvändo. Haf mod att
älska utan hopp, utan fordran på genkärlek. Gör mer än
hvad moralen kan befalla, hvad ensamt en himmelsk röst kan
hviska till ditt hjärta. Sätt din stolthet uti att allt fördraga,
allt försöka — och vara trogen in i döden!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
