Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - FÖRSTA KAPITLET. Profetiorna om "Babylon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Babylon”. Att härmed icke kunde förstås staden
Babylon i bokstaflig mening är alldeles klart, emedan denna
stad hvarken var byggd på sju kullar, ej heller längre
på Johannes’ tid hade härskarevälde öfver jordens
konungar. Men att Babylon bokstafligen taget var en
mycket passande bild för Rom är lika påtagligt. Det fanns
mellan dem likställigheter af det mest anmärkningsvärda
slag, så väl geografiska som historiska och moraliska,
hvilka fullt ut berättiga till valet af namn. Båda voro
belägna midt på en ofantlig slätt, båda två voro byggda
af tegelstenar, hvilka tillverkats ur deras egen jord, den
ena hade varit Österns drottning, den andra var
Västerns drottning, det gamla Babylon hade kallat sig
”staden af guld”, ”Kaldéens skönhetsdrottning” och
gjorde anspråk så väl på att evigt bestå som ock på
öfverhöghet öfver landen. (Esaia 14 kap. 4 — 7.) Rom
kallade sig på liknande sätt ”den eviga staden” och
”världens härskarinna.” Men hvad som i synnerhet är
viktigt att lägga märke till: båda två hade af Gud
begagnats såsom ett tuktans gissel emot den brottsliga
jordiska staden Jerusalem och mot Israels folk, och till
hvar och en af dem i sin tur hade Templets heliga
kärl blifvit förda som byte. Belsazar hade skymnigt
missbrukat dem vid sitt gästabud, och Titus hade efter
Jerusalems förstöring fört dem med sig till Rom och
låtit afbilda dem på sin triumfbåge.
Äfven om icke hela planen för Uppenbarelseboken
fordrat det, skulle omständigheterna på den tiden gjort
det nödvändigt för aposteln Johannes att begagna
hemlighetsfulla uttryck, då han ville tala om Rom såsom
han gjorde. Det skulle på Nero’s och Domitiani tider
ej varit rådligt att blotta det moraliska fördärfvet i deras
hufvudstad samt att predika dess undergång och
fullständiga omstörtande. Förföljelsen var redan tillräckligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
