Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - ANDRA KAPITLET. Syndens människa eller Antikrist.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sig despotisk makt inom kyrkan. ”Men från Leo IX:s
tid”, säger Mosheim, ”begagnade påfvarne hvarje medel,
hvilket den mest illistiga ärelystnad kunde utfundera, för
att aflägsna dessa hinder och göra sitt välde så väl
despotiskt som allmänt”. Hildebrand, den mest äregiriga,
sluga, listiga och öfvermodiga människa, man kan tänka
sig, såg, då han blef påfve under namnet Gregorius VII,
upp till världsrikets topp med ett begärligt öga och
sträfvade uppför höjden med aldrig tröttnande ifver och
okuflig ihärdighet. Han arbetade outtröttligt på att få
envälde öfver den allmänneliga kyrkan, såväl som att
få jordens kejsare, konungar och furstar att underkasta
sig hans domslut och att göra deras välden
skattskyldiga till påfliga stolen. Till och med när påfven
återfordrade en krona, hvilken han förlänat, möttes han ofta
af den mest slafviska underkastelse. Kejsarne Rudolf
och Otto af Tyskland icke blott mottogo kronan såsom
en gåfva, sedan påfven afsatt deras företrädare, utan de
återlämnade äfven på hans befallning de kronor, de
sålunda erhållit. Peter II af Aragonien och konung Johan
af England äfvensom flere andra monarker afstodo från
sitt oberoende, på det att de måtte återfå sina riken
såsom påfvens vasaller. ”Under St. Petri efterträdares
prästvälde”, säger Gibbon, ”började nationerna vänja sig
att vid Tiberns stränder söka sina konungar, sina lagar,
jämte orakelspråket om sina tillkommande öden”. Och
på samma sätt, säger han, då han talar om den förste
normandiske konungen af Sicilien: ”De nio andra
konungarne i den latinska världen skulle troligen nekat att
erkänna sin nye bundsförvandt, om han icke godkänts af
hans helighet påfven”.
Om nu konungar och kejsare på detta sätt böjde sig
för påfven, är det lätt att föreställa sig, att den stora
massans vördnad för hans person och ämbete samt dess
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
