Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - TREDJE KAPITLET. Domen öfver det stora vilddjuret och skökan samt tiderna för dess fullbordan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
af dessa alpdalar, hvarest Waldenserna hetsats till döds
af franska soldater. På samma gång följde
Kyrkostatens förvandling till en romersk republik och detta
omstörtande af påfvedömets världsliga makt genom just
densamma franska nation, hvilken jämt tusen år förut
genom Pipin och Karl den store eröfrat denna stat åt
påfven. Människorna trodde att påfvedömet låg i själtåget
och frågade: ”Skall Pius VI blifva den siste påfven?”
Men franska revolutionen var domens början, icke dess
slut. Frankrike hade endast begynt verkställandet af
domen, denna säkra och oundvikliga, ehuru långvariga
och dröjande akt, som skulle blifva så omväxlande genom
egendomliga tilldragelser, men som endast skulle dragas
ut på längden genom många lidanden och
förödmjukelser.” (Gill, ”The papal drama”, X.)
Napoleons regering, andra afdelningen af franska
revolutionen, blef ett nytt, än mera märkvärdigt
utvecklingsskede i påfvedömets fall. Napoleon förde öppet krig
mot Pius VI och nödgade honom att underteckna den
ytterligt förödmjukande traktaten i Tolentino, genom hvilken
Ferrara, Bologna och Romagna (S:t Petri arfvedel)
afstodos åt Frankrike jämte en godtgörelse af tjugusju
millioner kronor och hundra af Vatikanens utmärktaste statyer
och målningar. General Berthier tillfångatog kort därefter
Pius VI; trikoloren vajade från Kapitolium, och påfvens
världsliga makt förklarades vara slut. Han själf fördes
som fånge till Frankrike och dog där i landsflykt år 1799.
Då Napoleon af politiska skäl åter införde
romersk-katolska religionen i Frankrike, skedde detta, enligt hvad
kyrkans egna dignitärer påstå, endast för att åsamka den
ökadt hån och förakt. Den ställdes i jämbredd med
alla andra religioner och knappast fördrogs.
Det finns icke spår till medgifvande af påfligt
öfverherradöme eller ens påfligt inflytande i de konkordat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
