Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - TREDJE KAPITLET. Domen öfver det stora vilddjuret och skökan samt tiderna för dess fullbordan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som uppgjordes mellan Napoleon och påfven beträffande
Frankrike af år 1801, för Italien år 1803. Napoleon
befallde den nye påfven att närvara vid hans kröning år
1804 och lät Pius VII företaga resan öfver Alperna
midt i vintern, icke för att skänka bort en krona, utan
för att förhärliga en ceremoni. Napoleon satte själf
kronan på sitt hufvud och påfven stod bredvid som ett
”vördnadsbjudande” vittne, men som afsiktligt bemöttes
med ringaktning. Napoleon önskade icke vid denna
tidpunkt att afskaffa påfvedömet, såsom direktoriet gjort
under revolutionen, utan ville behålla hans helighet
påfven som sin vasall. Men då påfven några få år senare
vågade motsätta sig Napoleons vilja, visade han honom,
hvilken som var herre. Napoleon, som då, år 1809, stod
på höjden af sin makt och hade öfverväldet inom Europa,
utfärdade från slottet Schönbrunn i Wien ett dekret,
genom hvilket återstoden af påfvens besittningar delades
och utdelades och själfva staden Rom förklarades för
franska kejsardömets andra stad. På samma gång
förvandlades den ”helige fadern” i rang till fransk
undersåte, hvarjämte han i egenskap, af präst blef en af
franska hofvets aflönade tjänstemän, och hans årliga inkomst
fastställdes till en och en half million kronor.
Den bannlysningsstråle, hvilken påfven till svar
härpå utslungade mot Napoleon, gjorde honom endast
löjlig i Europas ögon. Liksom sin föregångare fördes
han som franska arméens fånge först till Savona och
därpå till Fontainebleau, där han tvingades att underteckna
ett nytt konkordat, i hvilket han för alltid afsade sig
alla anspråk på Rom.
Då Napoleon störtades, insattes påfven åter i Rom;
men ”han satt icke mera på sin tron såsom förr i
världen. Hans makt var stympad, hans stol vacklade,
kyrkans rikedomar hade plundrats, hvarigenom han utgjorde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
