Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tidpunkter för efterföljande händelsers början, hvilka motsvaras af vissa andra händelsers slutpunkt, efter en mellantid af "sju tider" eller 2520 år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tre, men där det af något skäl varit Guds afsikt att för
en tid eller till en del dölja den verkliga längden af
en tidrymd, finna vi vanligtvis, att månåren nyttjats,
och det är just från detta slags år som den så kallade
dolda tidräkningen härleder sig.
Förrän vi gå vidare, kan det vara viktigt att
undersöka, hvilka år som varit kritiska år under denna
tid för den Påfliga och Muhammedanska maktens
uppkomst. Här befinna vi oss i världshistoriens klara
dager, ty åsikterna kunna möjligen vara delade i fråga om
den relativa vikten af vissa händelser i historien, men
det kan aldrig uppstå något tvifvel i fråga om dessa
händelsers data.
”Den som hindrar” — nämligen uppkomsten af det
stora affallet — ”måste undanrödjas”, sade aposteln
Paulus, och då skall Antikrist blifva uppenbar (2.
Tessal. 2 kap.). Påfvarne hade inga utsikter att få makten,
så länge Cæsarerne härskade i Kom. Det första steget
för påfvedömets uppkomst måste således nödvändigt vara
det Västromerska rikets omstörtande, och detta ägde,
såsom vi sett, rum under Romulus Augustulus år 476
eft. Kr. Ända från den tiden och framdeles ökades
ständigt biskoparnes af Rom anspråk; de grundade dem att
börja med på romerska stolens metropolitanska karaktär,
men småningom på mera öfvernaturliga och andliga skäl.
De uppnådde likväl icke något lagligt godkännande på
sin fordran om öfverhöghet öfver alla andra biskopar,
förr än Östromerske kejsaren Justinianus år 533 i sitt
ryktbara dekret erkände, biskopen af Rom ”såsom
öfverhufvudet för alla heliga kyrkor och för alla Guds helige
präster”.
I sjuttifemte året därefter, år 607, utfärdade kejsar
Phocas ett annat lika anmärkningsvärdt dekret, som
bekräftade påfvens rätt till högsta ledningen öfver alla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
