Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tidpunkter för efterföljande händelsers början, hvilka motsvaras af vissa andra händelsers slutpunkt, efter en mellantid af "sju tider" eller 2520 år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kyrkor, såväl i Östern som i Västern, och erkände
honom som öfverhufvud, primas, öfver alla de andra
biskoparne, kejsarstaden Konstantinopels ej undantagen.
År 608 skänkte Phocas åt påfven Roms Pantheon, ett
tempel, som förr i världen varit helgadt åt Cybele och
alla de hedniska gudarne, men hvilket från denna tid
helgades åt Jungfru Maria och alla martyrerna, med
andra ord, det hade förut varit ett tempel för hednisk
afgudadyrkan, men helgades nu åt den påfliga
helgondyrkan. Phocas dog år 610. År 1818 uppgräfdes i Rom
en pelare, hvars inskrift förkunnar, att den upprests till
ära för Phocas år 608, såsom bevis på påfvens
tacksamhet för kejsarens stora medgifvanden.
Mördaren Phocas’ tronbestigning godkändes med
glädje af påfven Gregorius den store. (Gibbon, 46 kap.)
Gregorii egen tronbestigning år 590 utgör ett mycket
viktigt årtal beträffande påfveväldets uppkomst. Gregorius
den store var den siste bland de latinske kyrkofäderna
och den förste, enligt den af påfven själf införda
moderna betydelsen af ordet Påfve; ”och han gjorde mer än
någon annan påfve före honom i att leda kyrkan in på
det nya spår, hvilket den framdeles skulle följa för att
upprätta en latinsk kristenhet med dess egna särskilda
kännetecken, hvilka betydligt skilja den från den
grekiska kristenheten”. (Ärkebiskop Trench, Medeltidens
kyrkohistoria, sid. 14.)
Ett annat ännu mera anmärkningsvärdt steg i fråga
om påfveväldets uppkomst, och hvilket mycket bidrog
till förökandet af dess så fördärfliga inflytande öfver
Europa, blef påfven Vitalianus’ dekret, som påbjöd, att
all gudstjänst öfver hela kristenheten skulle hållas på
latin — ett dekret, hvilket, som vi veta, ännu tyvärr
åtlydes och efterföljes af alla romersk-katolske präster
i hela världen. Detta skedde år 663. Det gaf kyrkan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
