Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tidpunkter för efterföljande händelsers början, hvilka motsvaras af vissa andra händelsers slutpunkt, efter en mellantid af "sju tider" eller 2520 år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
under dess spira — innefattar äfven två hufvudpunkter,
nämligen:
1. Hegira eller Muhammeds flykt från Mekka till
Medina, denna vändpunkt i den falske profetens lif, genom
hvilken han från att vara den föraktade ledaren för en
fanatisk sekt förvandlades till sitt folks furste och
profet, samt
2. Jerusalems och Syriens eröfring af kalifen Omar,
hvarvid en moské uppbyggdes på den plats, där Salomos
tempel stått. Härifrån hördes för första gången och ännu
alltjämt i den heliga staden Muezzinens rop, som kallar
”de rättrogna” till bön, och som sedan dess aldrig
upphört, om man undantager en kort tid under korstågen.
Det var äfven vid detta tillfälle, som Sophronius,
Jerusalems olycklige patriark, under det att han åtföljde den
segerrike kalifen på hans vandring omkring de heliga
platserna, mumlade: ”Förödelsens styggelse står på det
heliga rummet!”
Under de tio år, som Omars kalifat räckte — från
634 till 644 — utvidgades Muhammedanernes makt med
rasande hastighet. Saracenerne underkufvade under
loppet af dessa år 36,000 städer och fasta platser, förstörde
4,000 kristna kyrkor och uppbyggde 1,400 moskéer.
”Vid slutet af första århundradet räknadt från
Hegira, sträckte sig Arabernes kejsardöme 200 dagsresor
från öster till väster och nådde från Tartariets och
Indiens gränser till Atlantens kust”, säger Gibbon. ”Och
öfver detta ofantliga område förorsakade
muhammedanska religionens framsteg en allmän likhet i rätt och
åskådning”. Öfver detta ofantliga område, kunna vi
tilllägga, frätte giftet från eröfrarnes skorpionstyng i de
undertryckta kristnas bröst. Ty det bittra förakt och
det hat, hvarmed museimännen bemötte dem, kunde ej
annat än kännas ytterligt hårdt, helst det gaf sig luft i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
