Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En strutsaffär
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Eftersom vi tala om fåglar, så har jag sett en struts, som
kostade trehundra pund, sade konservatorn, vilken
åter påminde sig sin ungdoms resor. »Trehundra pund.»
Han betraktade mig över glasögonen.
»Jag har sett en annan, som ej var till salu för fyra
hundra.»
»Nej», sade han, »det var inga ovanligt fina exemplar.
De voro helt vanliga strutsar. Färgen var till och med litet
förbleknad — beroende på dieten. Ej heller var det
någon synnerligt ivrig efterfrågan. Man skulle tycka, att
fem strutsar skulle varit ganska billiga ombord på en
ostindiefarare. Men se, saken var den, att en av dem
hade sväljt en diamant.
»Den karl, som mistade diamanten, var sir Mohini
Padishah, en faslig sprätt, en Piccadilly-snobb ända upp till
halsen, och på den satt ett fult svart huvud med en löst
lindad turban, och i den var diamanten fästad.
»Fågeln högg till och tog diamanten, och då karlen
började väsnas däröver, så antar jag att den insåg, att
den burit sig dumt åt och gick och blandade sig med de
övriga strutsarna, för att bliva oigenkänd. Alltsamman
tilldrog sig inom en minut. Jag var en av de första, som
kom tillstädes, och där var nu hedningen, som åkallade
alla sina gudar, samt två sjömän jämte mannen, som hade
vård om strutsarna; dessa skrattade, så att de kunde
spricka. Nog var det i alla fall ett konstigt sätt att
förlora en juvel. Vårdaren hade icke varit närvarande just
det ögonblicket, så att han visste ej, vilken fågel det var.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
