Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En strutsaffär
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Fullständigt borta, förstår ni! För att säga sanningen,
kan jag tillstå, att jag just ej kände mig ledsen. Karlen
hade varit så stursk över sin diamant, ända sedan han
kom ombord.
»En dylik sak sprider sig från fören till aktern på ett
skepp inom en minut. Var och en talade därom. Padishah
gick under däck för att dölja sina känslor. Vid middagen
— han och två andra indier fingo sitta vid ett bord för sig
själva — skämtade kaptenen litet med honom, och han
blev ganska uppretad. Han vände sig om och viskade till
mig. Han ville icke köpa fåglarna, han ville få igen sin
diamant. Han åberopade sin rätt såsom brittisk undersåte.
Hans diamant måste skaffas tillrätta. Det var hans
orubbliga beslut. Han skulle vädja till överhuset. Mannen,
som hade strutsarna i sin vård, var en riktig träskalle,
som man ej kunde bibringa en ny tanke. Han avslog varje
förslag att inverka på fåglarna genom medicin. Hans
förhållningsorder lydde att föda dem med den och den
maten samt att behandla dem på föreskrivet sätt, och det
kunde gälla hans plats, om han icke uppfyllde dessa
föreskrifter. Padishah hade yrkat på magpumpning, ehuru
det väl kan tyckas omöjligt på en fågel. Padishah, som
trodde sig känna alla möjliga lagar — i likhet med
bengalerna i allmänhet — talade om att begära kvarstad på
fåglarna och mera i den vägen. Men en gammal man, som
påstod, att hans son var jurist i London, bevisade, att det,
som en fågel sväljt ned, i verklighet blivit en del av
fågeln, och att Padishahs ända utväg var att stämma ägaren
för att utfå skadeersättning, och även i så fall kunde det
möjligen bevisas någon bidragande försumlighet från
Padishahs sida. Detta upprörde Padishah utomordentligt,
dess mera som de flesta av oss uttryckte den meningen,
att det var en förståndig syn på saken. Det fanns ingen
lagkarl ombord, som kunde reda ut saken, så att vi talade
som vi tyckte litet var. Slutligen, när vi lämnat Aden,
tycktes han ha gått över till den allmänna meningen och
gick i hemlighet till vårdaren och gjorde honom ett
anbud på alla fem strutsarna.
»Nästa morgon blev det en faslig uppståndelse vid
frukosten. Mannen hade intet bemyndigande att göra
affärer med fåglarna, och intet i världen kunde förmå honom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
