Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Genom ett fönster
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sedan hans ben blivit spjälade, blev Bailey inburen i sitt
arbetsrum och lagd på en bädd nära fönstret. Där
låg han en livslevande ehuru feberaktig människa ända
ned till höfterna, och därnedanför liknade han ett slags
tvådelad mumie, insvept i vita bindlar. Han försökte
läsa, ja, han till och med bjöd till att skriva litet, men
mestadels blickade han ut genom fönstret.
Förr hade han ock visserligen ansett detta fönster
behagligt, men nu tackade han Gud för detsamma många
gånger om dagen. Inuti rummet var det dystert och grått,
och i det återspeglande ljuset såg man tydligt, huru slitna
möblerna voro.
Hans medicin och svalkande dryck stodo på ett litet
bord bredvid honom, tillika med sådant skräp som de
kala stjälkarna på en vindruvsklase, cigarraska på ett grönt
fat, eller en dagsgammal tidning.
Utsikten, som visade sig genom fönstret var
övergjuten med solljus, längst upp i övra hörnet syntes kronan på
en akasia och längst ned syntes balkongräcket av smitt
järn. I förgrunden letade den silverglänsande floden sig
väg, aldrig riktigt lugn, men likväl aldrig tröttande.
På andra sidan därav en vassbevuxen strand, en bred
sträcka av ängsmark och därpå en mörk rand av träd,
som slutade med en grupp popplar vid den avlägsna
kröken på floden, och bakom dem höjde sig ett kyrktorn.
Upp och ned för floden passerade dagen igenom
olikartade farkoster. Än syntes en rad med pråmar, som
bogserades ned till London, lastade med kalk eller ölfat; än
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
