Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärrskådaren - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
korridoren och bad gamla Wade komma och se till
honom. Han blev litet mera sansad vid vår gamla dekans
röst, men icke särdeles mycket. Han frågade, var hans
händer voro, och varför han måste gå i sand ända upp
till midjan. Wade satt länge försjunken i tankar — ni
vet, hur han drar samman ögonbrynen — och därefter lät
han honom känna på soffan genom att föra hans hand
däröver.
»Detta är en soffa», sade Wade. »Soffan står i professor
Boyces enskilda rum. Tagelstoppning.»
Davidson trevade omkring med handen och tycktes
förbryllad, men svarade nu, att han mycket väl kunde känna
den, men däremot icke se den.
»Vad ser ni? frågade Wade.
Davidson sade, att han icke kunde se något annat än
en hel hop sand och sönderkrossade snäckskal. Wade lät
honom känna på några andra saker, förklarade för
honom vad det var, och iakttog honom skarpt.
»Skeppet driver nästan redlöst», sade nu Davidson utan
någon anledning.
»Tänk nu icke på fartyget», sade Wade. »Hör på mig,
Davidson. Vet ni, vad som menas med en synvilla?»
»Ganska väl», sade Davidson.
»Nåväl, allt vad ni ser är en synvilla.»
»Biskop Berkeley»,[1] sade Davidson.
»Missförstå mig icke», sade Wade. »Ni är livslevande
och i Boyces rum. Men någonting har hänt edra ögon.
Ni kan icke se, ni kan känna och höra, men icke se.
Följer ni med, vad jag säger?»
»Det förefaller mig, som om jag såge för mycket».
Davidson gnuggade sina ögon med knogarna.
»Nå», sade han.
»Det är alltsamman. Låt detta icke oroa er. Bellows
och jag skola följa er hem i en vagn.»
»Vänta litet.» Davidson funderade. »Hjälp mig att
sätta mig», sade han nu, »och — jag är ledsen, att jag
besvärar er — men vill ni vara god och upprepa
alltsamman igen.»
Wade upprepade allt mycket tålmodigt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
