Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konservatorns triumfer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Här nedan skola förtäljas några av hemligheterna vid
konservering. Jag hörde dem av en konservator i
uppblåst sinnesstämning. Han berättade dem för mig under
den tid som förflöt mellan det första glaset whisky och det
fjärde, då en man inte längre är försiktig men inte heller
drucken. Vi sutto tillsammans i hans ide. Det var på en
gång hans bibliotek, vardagsrum och matsal — avskilt
medelst en pärlgardin, åtminstone för ögat, från den
illaluktande håla, där han utövade sitt yrke.
Han satt på en korgstol och höll fötterna, som voro
iförda sandaler, vilka utgjordes av de vördnadsvärda
resterna av ett par filttofflor, uppe på spiselkransen i
sällskap med konstgjorda ögon — när de inte användes att
sparka till spridda kolstycken. Och hans byxor, i
förbigående sagt — fastän de inte ha något att göra med hans
triumfer — voro av det rysligaste gulrutiga tyg, sådant
som användes på den tiden, när våra förfäder buro
polisonger och det fanns krinoliner i landet. Vidare hade
han svart hår och rödbrusikt ansikte, under det ögonen
voro eldigt bruna. Rocken bestod till största delen av
flott på ett underlag av sammet. Pipan var försedd med
ett porslinshuvud med gracerna på, och glasögonen sutto
alltid snett, så att det vänstra ögat stirrade oförställt på
en, litet och genomträngande, under det att det högra,
som svagt skönjdes genom glaset, blev förstorat och
mildrat.
Sålunda löd hans tal:
»Det har aldrig funnits något, som har kunnat konsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
