Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Herrskapet Grönvalls symposier - Ungdomen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
jag mot en dörrkant eller en möbel och förargade
de andra genom att trampa dem på fötterna. Och
just när jag tyckte mig ha fångat någon — — ja
»lifvet» — — vaknade jag förstås med famnen
tom.
Rädd att ha förifrat sig och med en matt röd
ilning öfver tinningarna, tvärtystnade hon. Men
unge kandidat Grönvalls ännu helt ohehärskade
och trängtansfulla blick hade hängt sig fast vid
henne, och det såg ut som han snappade efter ett
uttryck som kunde motsvara en handtryckning af
fullt och odeladt instämmande. Men han återföll
i sin normala tystnad, och det stannade vid att
han lyfte sitt glas mot fröken Löfmarks.
— För oss litteratörer och bohèmer, afledde
herr Regnander, är ungdomen den tid då man går
med plånboken full af pantkvitton i stället för
sedlar. Det är den tid då man liksom Coppée
samtidigt grubblar öfver själens odödlighet och hur
man skall betala sin tvättnota. För min del led
jag dessutom ohyggligt af mitt begär efter prakt
och vackra saker, medan jag i regel var tvungen
att gå med utlefvad sammetskrage på rocken. Jag
kände mig socialdemokratisk när jag var på bjudning
i vackra våningar, utan att tänka på att socialismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
