Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om Romerska bad och Finska badstugor - I. Historik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men gymnasierna afsågo icke ensam t kroppslig utveckling
och vård. Inom dem m öttes äfven samtidens filosofer och konst-
närer af allä slag och funno ett utm ärkt tillfälle att göra sina
iakttagelser, att föredraga och diskutera sina olika asigter i veten-
skap och konst, och samla omkring sig vettgiriga lärjungar. I dem
lärde Sokrates, Platon, Aristoteles, Theophrastus. ^ Gymnasierna
befrämjade på så sätt både den offentliga helsovarden och den
intellektuela uppfostran l).
Till ett fullständigt gymnasion på Platons tid hörde, utom
förhallen, aula, och kapplöpnings- och brottningsbanan, Dromos och
palästra, med dess vidsträckta pelargångar, Portiker, följande lo-
kaler: Efäbeion, en stor sal, der ynglingarne undervisades i kropps-
öfningar, Apodytärion, ett afklädningsrum, Elaiothäsidn och Koni-
stärion, der man oljesmordes och sandströddes, Sfårostänon, der
de äldre togo sig motion genom sitt kära bollspel, Lutron det
kalla badet och Balaneion, varm badanstalten, med Pyriatärion och
Aleiptärion, sveftbadstu’ och frotteringsrum . På så sätt var ännu
under A ugusti tid ett grekiskt gymnasion sam m ansatt enligt arki-
tekten Vitruvius.
Hvilken betydelse denna storartade institution egde för gre-
kerna i hygieniskt och dietetiskt hänseende, lärer oss bland annat
äfven de H ippokratiska skrifterna (från omkring 450— 400 f. Chr.),
hvars grundsatser i fråga om kroppsöfningar och bad äfven vår tid
måste vörda. U tgångna ur en klar och oförvillad uppfattning af
naturen-’ buro den store Koiske mästarens arbeten samma prägel
af enkel oförgänglig sanning, som karakterisera den tidens plasti-
ska konst. Läkaren var, enligt H ippokrates, en konstnär, som,
noga förtrogen med naturens lagar, hade till uppgift att med na-
turens hjelp söka återbringa i jem nvigt de rubbade funktioner, som
störande inverkade på kroppens ursprungliga skönhet, och i främsta
rummet ålåg läkaren att »efter bästa förstånd och samvete ordna
den sjukes lefnadssätt» 2).
’) Lykeion ocli Akadem ia voro nam nen pä de äldsta och beröm daste Gymna-
sierna i Athen!
2) »En läkare bör känna naturen och m ed all flit vinnlägga sig om allt hvad
som hörer till en förståndig d i e t –––––––- så att, då en konvalescent ^blir
säm re efter att ha gjort en prom enad, tag it ett bad eller fö rtärt nagot
otillåtet, läkaren icke, okunnig om rätta orsaken, fördöm er ju st det som
kanske var m ycket n y ttig t; han bör kunna skilja m ellan följderna af ett
oläm pligt bad och af en öfveransträngning». H ippokr. De vet. M edicin,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
