Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om Romerska bad och Finska badstugor - I. Historik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
neum , baguo, bains) är ett yngre grekiskt uttryck af dunkel
härledning, ursprungligen betecknande anstalten för varma bad
(badastofa, badstuga) och begagnas först pä Platons tid. Balaneia
funnos äfven utom gymnasierna.
E tt fullständigt grekiskt bad borde alltid föregås af en allmän
svettning, framkallad vare sig genom kroppsöfning i gymnasiet,
genom frottevingav i solen eller i en varm lokal, eller genom direkt
uppvärm ning med starkare värme, pyria. D et egentliga badet,
thermolusia, började med omsorgsfull tvagning, med eller utan
tvålningsmedel, under ymniga, varma begjutiiingar medelst bad-
kannor, arytaipa, vid ett stort badbäcken, lutärion, »tvättekar»,
och derefter stundom ett varm t helbad i en mindre bassin,
pyelos, eller ett badkar, embasis. Vid uppstigandet härur följde
rikliga, småningom afsvalnade öfversköljningar, skrapning med
en badskrapa eller torkning med svampar och innan m an vav
riktigt torr ingnidning med olja. Den omtalade förberedande
frotteringen och oljegnidningen, tripsis och aleipsis, som före-
gick tvagningen, utgjorde snart sagt den väsentligaste och egen-
domligaste delen af badet. Dtom dess stärkande inverkan på
huden, var den att betrakta som en slags passiv gymnastik, sär-
deles för äldre och svagare personer, som icke tålte vid någon
annan, och har sedan urminnes tider åtnjutit det största anseende
i dietetiken och medicinen, framförallt i Indien och det gamla
Egypten. Denna behandling, som utom smörjning, strykning och
skrubbning bestod i en konstmessig kramning, valkning och knåd-
ning sam t tänjning af alla leminar, nutideiis massage (af /.iccooiu,
jag stampar, knådar) shampooing, utfördes alltid i en varm lokal,
oftast i ett särskildt aleiptärion eller i en svettbadstu, pyriatärion, af
dertill - öfvade badare, alipter, »salvognidare» (hine qvacksalvarep),
hvilka småningom, frän att vara läkarnes biträden, uppträdde som
sjelfständiga läkare, iatralipter. Då det erfordrades stor öfning och
insigt att på ett efter om ständigheterna läm padt sätt utföra denna
massage, så egnades likväl, äfven af läkarne, mycken aktning åt
deras konst. Svettbadet, pyria, som jem te frotteringen begagnades
än med, än utan vattenbad, bestod i allmän eller lokal upphettning
antingen genom strålande värme från glödande kol, heta stenar och
dylikt eller ock genom heta vattenångor — torrt eller fuktigt
svettbad. Äfven upphettning i solen, heliosis, eller i het sand,
tjenade till torrt svettbad. I allmänhet satte de grekiska läkarne
högt värde på strålande värme och Hippokrates fäster uppm ärk-
samhet vid solens förmåga att ur kroppen draga till sig svett och
fuktighet. Dessa svettbad togos, liksom hos oss, än i ett slags
ång- eller varmluftsskåp med hufvudet fritt, än i ett dertill inrät-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
