Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
da Tark sjuk, och du ska se att du får premktm ändå
. . . Hök fick tio röster, meu det räckte inte , , . jag
fick en enda och den gaf jag mig sjelf på spektakel, det
kan du väl förstå . . . adjö med dig! ... i morgon
komma vi upp till dig igen och då ska jag ha med
mig en käpp, som jag tänkt skänka dig när du blef
frisk . . . tjock som min handlofve, Axner, och en
blykula i ändan, stor som ett päron . . . det ska bit
för din murare det . . . adjö med dig, ditt benrangel!
. . . du är gul i ansigtet, som mor mins tofflor, och du
får äta upp många brödkakor, innan du kan ta en bra
karl i kragen . . . hur är det, har du Rinaldo Rinai*
di ni ?»
»Nej.»
»Det var dumt det ... inte för det jag behöfver
den, för den kan jag utantill från perm till perm, fast
de ändå säga att jag aldrig läser något . , . ser du,
jag har lofvat Rinaldo Rinaldini åt en liten flicka i
fru Nissons pension.»
Hjeltarne Pauli och Hök skyndade derefter bort,
lemnande hjeltens skugga allena.
Adolf Axner genomgick nu i minnet de två märk*
värdiga Seplemberdagarnes händelser, hvilka, under
hans långvariga sjukdom, endast föresväfvat honom i
feberdrömmarnes tunna, men fantastiska drägt.
Samma förskräckelse, som gripit bonom på källaren vid
Södermalms torg, högg nu ånyo sin tand i bans hjerta.
Den vilde håmnaren hade då icke glömt det löfte,
hvarom madamen i Stadsgården talat. Han hade
således hela tiden sedan dess stått lurande på sitt rof,
och det var endast sjukbädden som, lik en
oöfverstig-lig mur, hade skyddat offret, eller, rättare sagd t,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
