Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sparat detsamma tills vidare. Med sjukbädden skulle
muren ramla ocb med helsan bämnaren komma tillbaka.
Adolf spratt till, började blifva rädd för att sitta
ensam i mörkret och steg upp från fönstret, för att
begifva sig ut i det yttre rummet, hvarifrån en
ljusstråle inträngde, då han hörde sin fosterfader tala derute.
»Är du säker på att det var han?» hördes
kopparslagaren fråga.
»Ja, mästare, det var det,» svarade en röst, hvaruti
Adolf igenkände en af lärgossarnes.
»Och han stod innanför porten, sa’ du?»
»Ja, mästare.»
»Och det var densamme, som du flera gånger förut
sett smyga omkring?»
»Han med örat ja.»
Adolf behöfde icke höra mera. Han sjönk maktlös
tillbaka på sin stol.
»Nå, hvarför sprang du inte opp och sa* mig till?»
frågade mästaren.
»Jo, jag sprang strax in i verkstaden, för att få tag
i mästarn, men mästarn var inte der . . . jag visste
inte att mästarn var uppgången.»
»Nå, hvarför sa* du inte till åt gesällerna ... jag
har ju befallt er alla, alt passa på den f-n och hålla
honom fast tills jag kommer.»
»Jag sa* till i verkstan och alla sprungo ut på
gården; men innan vi hunnit till porten, så var han sin
kos . . . det är eviga sanningen det.»
»Ocb ingen såg, hvart ban tog vägen?»
»Nej, ingen syntes till på gatan . . . befaller mästarn
något vidare?»
»Nej, gå din väg och haf ögonen öppna, för annars
får du ett öra mindre, liksom muraren.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
