Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
flydde icke för en hök, som, ehuru han ej kunde
dansa, likväl sjöng för dem si vackra visor och alltid
hittade på så roliga lekar; ty när Hök icke var i farten
med sina krångliga och svårfattliga deduktioner, så
uppflammade alltid hans fordna sprittande lynne, och
då var han en af de angenämaste sällskapsmenniskor.
Gerna omtalade han för damerna kulans första gräs*
ning, som kostat honom hans venstra ben; ty tårarne,
som dervid perlade i de skönas ögon, föllo som en
betande balsam öfver hans kroppsliga plågor. Det
faller af sig sjelft, att en själ, sådan som hans, skulle
vara tillgänglig och öppen för allt det goda, som fanns
till i naturen och menskligheten, och alt han
följaktligen äfven skulle omfatta det med den största kärlek
tillbaka. Skulle den icke älska menskligheten, som
gjort till sitt hufvudmål att blifva dess välgörare? —
Sent omsider tog Hök, på sina många vänners
uppmaningar, studentexamen och blef civis academicus.
Det var en afton i slutet af November år 1829. Den
med stora steg inträdande vintren bredde sin första snö
öfver Stockholms gator och närgränsande landsvägar,
så att man kunde hjelpa sig fram med släddon. Det
var en rörelse af åkande och ett klingande af bjellror
öfverallt, så det var lust och glädje deråt.
Bland de slädar, hvilka kuskade af öfver
Norrtulls-gatan, de flesta för att inviga vintern på
Stallmåstar-gården, Norrbacka och Hagalund, värdshus som då voro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
