- Project Runeberg -  Flickan i stadsgården. Novell /
252

(1847) [MARC] Author: August Blanche
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

»Ja, men när min man, som jag hvarje dag väntar
hem, kommit tillbaka, så resa vi genast till
Östergötland ... har doktorn varit i Östergötland?»

»Nej, hennes nåd.»

»I fall doktorn reser dit och kommer i grannskapet
af Axelstad, så var så god och haf oss i minnet.»

Axner tackade under mycken glädje. Dock skulle
han säkert hafva blifvit ännu gladare, om fru
grefvinnan i stället bedt honom helsa på i huset vid
Drottninggatan. Han uppehöll emellertid samtalet med
grefvinnan, tilldess kadriljen slutade och fröken blifvit
återförd till sin mor.

»Känner du inte igen doktorn här?» frågade
grefvinnan sin dotter, i det hon presenterade den unge
läkaren för henne.

»Nej, jag kan inte erinra mig,» svarade fröken,
temligen vårdslöst betraktande vår hjelte.

»Kors, kommer inte Aurore ihåg doktorn, som för
halftannat år se’n kurerade dig, då du var så sjuk,
och som var så artig och vakade öfver dig hela natten?»

»Jo, nu minns jag,» svarade den sköna, utan att hon
syntes mera intresserad för det.

»I fall fröken inte är engagerad för alla danserna,
skulle det glädja mig rätt mycket, om jag finge den
äran att dansa en enda dans med fröken,» utbjöd sig
Axner, som, ehuru bara filosofie magister och
medicine kandidat, likväl kunde dansa fullt ut så väl som
någon med mustacher och sporrar.

»Jag är engagerad för hvar dans,» svarade Aurora
med en viss triumfton.

»Det var ledsamt det,» yttrade Axner sorgligt.

Flickan såg undrande och något förtrytsamt på
honom med en blick, som tycktes säga: är det ledsamt,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:19:31 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/baflickaou/0250.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free