Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde Kapitlet: »Släkten är värst»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
57
nåde förfölja honom antingen simmande eller i en kanot. I
sådant fall hade han knappt något hopp om räddning.
Till höger och vänster om honom reste sig de
högtidliga skogarna, mörka och tysta som själfva grafven. Öfver
hans hufvud lyste den klara månen på en molnfri himmel.
Medan han blickade uppåt och betraktade de sällsamma
figurerna på månens ansikte, svällde hans hjärta vid tanken på
att bakom silfverskifvan fanns en, som älskade honom med
en kärlek, som öfvergick allt, hvad en mänsklig varelse kan
käuna för en annan. Då han sålunda höll sina blickar
vördnadsfullt riktade mot höjden, kände han, att det fanns ett
ljuft band mellan honom och denne helige Fader.
På endast ett kort afstånd från honom låg den
klumpiga flodbåten, som såg vidunderligt stor ut i månskenet.
Den låg orörlig på strömmen och var så blottad på hvarje
tecken till lif, som om den endast varit en stor, grå klippa,
som höjde sig öfver vattnet.
Då Eådjursfot nalkadas farkosten, höll han sina blickar
oafbrutet riktade på den. Den plan, som ban hade i sinnet,
utförde ban till punkt och pricka, Han var ännu åtskilliga
famnar ofvanför flodbåten och närmare Kentuckysidan, då han
för första gången märkte något tecken till lif ombord. Han
uppfångade en skymt af en människas hufvud öfver relingen.
Det syntes blott för ett ögonblick men försvann därpå.
Af det, som han sett, förstod han emellertid, att en
person med bössan i hand låg nedhukad i aktern och gaf
akt på det föremål, som kom flytande. Då Eådjursfot såg
en bösspipa helt sakta höja sig öfver relingen, insåg han,
att han ej fick dröja längre.
Utan att förorsaka det minsta skvalp dök han ned,
tills han med sin ena mockasin rörde vid Ohios gyttjiga
botten. Då steg han åter upp till ytan så lätt som en kork.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
