Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde Kapitlet: Emigranterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÅTTONDE KAPITLET.
Emigranterna.
ådjursfot dök icke rakt ned till flodbottnen utan så att
— - säga i en sned linje, och då han kom upp igen,
befann han sig på båtens Ohiosida och så nära den tunga
bordläggningen, att han nästan vidrörde den med skuldran.
Han kastade en blick utefter relingen för att möjligen
upptäcka någon af passagerarne, och det lyckades verkligen.
I förstäfven såg han hufvudet och skuldran af en
person, som lutade sig långt öfver relingen och stirrade i
vattnet, som om han misstänkt, att icke allt stod rätt till. Det
mest förvånande var, att hufvudet och skuldrorna tillhörde
en hvit man, och den fråga, som gjort Rådjursfot så mycket
bekymmer, var sålunda besvarad. Ja, än mera, ynglingen
igenkände i den person, hvars ansikte upplystes af
månskenet, Jo Stinger, hvilken varit af så stor nytta i blockhusfästet,
då detta belägrades af wyandoterna och huronerna under
deras höfding Waughtauk.
Jo fick sikte på det mörka ansiktet, som låg tätt intill
sidan af flodbåten, och hastigt som en blixt kastade han
mynningen af sin bössa öfver relingen för att skjuta.
»Det är Rådjursfot!» ropade den unge krigaren med
låg röst, i hvilken hvarken darrning eller oro kunde märkas.
Jo Stinger hade sett många märkvärdiga syner under
sin långa gränsjägaretid, men aldrig hade han blifvit mera
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
