Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sextonde Kapitlet: Väntan och hopp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SEXTONDE KAPITLET.
Väntan och hopp.
|Jungen människa kunde hafva varit närmare döden än Ned
— Preston, då shavanen bortkallades af sin kamrat, just
som han höll på att närmare undersöka det löfverk, som dolde
den unge gränsjägaren för hans blickar.
Yi hafva redan berättat, huru krigaren gick uppför
strömmen och snafvade i ett djupt hål, huru han kraflade
sig upp och uppväckte sin kamrats munterhet, huru han
fann, att det var en björn i stället för en människa, som
klättrat uppför stranden, och huru han skyndade tillbaka till
trädet, som nyss förut ådragit sig hans uppmärksamhet.
Han sträckte upp sin bössa och skilde lofven åt men fann
ingen flykting där. Hade han gjort en noggrann
undersökning, hade han sannolikt fått se något, som gladt hans
grymma hjärta.
Men indianen märkte ingenting från det ställe, där
han stod i vattnet. Efter en stund gick han utför
strömmen igen. Han sammanträffade några minuter därefter med
sin kamrat, och då de gingo bort för att icke mera visa
sig, togo de också med sig allt det intresse vi kunna hafva
af att följa deras förehafvanden.
Ned Preston hade lärt sig att använda hvarje minut,
som han hade till sitt förfogande. Då shavanen gick
Ellis, Bakhållet vid Ohio.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
